Ön Leros

Av Demodokos finns bara två äkta elegiska brottstycken bevarade¹. I dessa blir Chiosbor och lerosbor förtalade. I sista strofen säger han: Καί τόδε Δημοδόκου: Μιλήσιοι αξύνετοι μέν Ουχ εισί δρώσιν δ’ οιά περ άξυνετοι.
Diktaren trodde sig ha grund att påstå att melisierna handlade oklokt.

Av den samtida lyrikern Fokylides från Miletos har vi en strof om lerosbor som lyder:

Καί πόδε Φωκυλίδεω: Λέριοι κακοί ούχ ό μέν, ος δ’ou, Πάντες, πλην, Προκλέους και Προκλεής Λέριος,² Också detta kommer från Fokylides: Lerosbor är dåliga; inte bara några utan alla, Proklees undantagen; dock är även Proklees en lerosbo.

Namnet Proklees valde Fokylides, medan Demodokos i smädedikten om chiosborna nämnde en Proklees som undantag. Därför att Demodokos betecknades som lerosbo framgår att redan på den tiden fanns platser med dessa namn. Vad berodde det nu på att Demodokos skändade meliserna och Fokylides lerosborna? Vi vet av det tidigare anförda citaten av Anaximenes från Lampsakos, som cirka år 366 skrev, och av attiska tributlistor, att mileser slog sig ner på Leros.

Av senare citat av Herodotos framgår att Leros tillhört mileserna redan före det joniska upproret. Så vet vi då att ön blivit bebyggd av mileser åtminstone under det sjätte århundradet. Öns östliga hamn använde mileserna som mellanstation på vägen till Naukratis i nildeltat.

Vid staden hade man en rymlig och djup bukt mitt på ostkusten (fanns det ett Alindahotell redan på den tiden undrar översättaren), som det milesiska kustkområdet låt mitt emot på blott 61 km avstånd. Ross³ drog av terrassmuren, rester av gamla byggnader av sten och murbruk och gravvalv (ϴολάπια), skärvor av lerkärl och marmorsplitter slutsatsen att den gamla staden hade legat på nordsluttningen av Meroviglia väster om dagens by. Befäst var denna stad inte.

Däremot hade otvivelaktigt melisierna ett bålverk säkerligen byggt på kastrohöjden. Denna är svårtillgänglig, behärskar hamnen och bjuder på en vid utsikt. Här eller i närheten torde säkert också Hekataios lät år 498 anlägga en större befästning till skydd mot de upproriska melisierna.