Det tycks att långt innan folk från staden Miletos på Mindre Asiens fastland bosatte sig på Leros, var ön bebyggd, kanske då området ännu hängde ihop med fastlandet1. Från grannöar är kökkenmöddingar (avfallssamlingar) kända, på Samos har hittats slipade stenyxor, liknande de som hittats i Karien och Lydien. På Leros känner vi knappast till något sådant fynd2, men uppenbart har man hittills inte brytt sig om sådana saker här.
Vilket folk de äldsta invånarna har tillhört vet vi inte; i alla fall hörde de till de människor som befolkade Mindre Asiens kust då Karerna hade fått ge vika. Karerna höll sig knappast kvar trots de var infödda, ty av dem finns inga lämningar.
Såsom Strabon (X 5, 19, [489]) visade oss trodde i forntiden några lärda män, under νήσοι Καλύδναι, som i B 677 kallas Ilias, borde vara Kalymna och Leros. Skulle detta påstående vara riktigt, så har enligt forntidens tradition en ättling till Herakles vid tiden för trojanska kriget härskat också över Leros. Den samvetsgranne geografens egen åsikt var att öarna runt Kalymna vanligtvis kallades νήσοι Καλύδναι. Vi vet inget mer därom.
Av allt att döma hörde Herodotos (VII 99) att en Kalydnier, som stod under herravälde av den äldre Artemisia från Karien, inte förstod sig på lerioter. Detta hände under Xerxes tid. Ön var på den tiden länge en koloni till mileserna, och det vore underligt, om Herodotos, som i varje fall kände till ön och har nämnt den vid dess namn, underlät att göra invånarna på detta ställe berömda.
Under sista tredjedelen av sjätte århundradet hade Leros redan en grekisk lyrisk diktare, Demodokos, med sina söner, stod han mitt i det joniska Asiens redan högt utvecklade kulturliv.
1.Neumayr M., Erdgeschichte I, 329.
2. S. Bürchner, Das ionische Samos I, 2. S 16/7. En andra besittning finns här –
Kommersienrat Th. Stützel, en tredje befinner sig på Samos.