Dr Ampelás hade godheten att på min begäran fylla tomrummen i den utsträckning hans tjänsteutövning tillät sända nya prover som ersättning. Dr v Ammon, kunglig överbergsamtassessor vid den geotekniska byrån i München vill jag här sända mitt vänliga tack för värdefulla upplysningar. Mineralproverna som jag nu förfogade över kommer från hela ön förutom norra och sydvästligaste delen. Hänsynen till utrymmet och tanken på att det föreliggande materialet är otillräckligt förbjuder mig att försöka göra en beskrivning av de geologiska förhållandena på ön.
Jag kanske längre fram får tillfälle att skildra öns stratografiska och tektoniska förhållanden på egen hand med stöd av det hittills insamlade materialet plus nytt material. Dock vill jag redan nu nämna följande om de geologiska förhållandena: Av mina mineralprover och anteckningar fram går att det finns en äldre formation från arkaisk habitus med kristalliniskt skiffer, kvarts- och marmorsorter och en yngre med dolmitisk grå kalk, med skifferlera invid lerskiffer och litet sandsten och breccia (en fragmentbergart). Ett prov från ?ήκτης innehöll magnesium. Vulkaniskt material hittades inte bland mina prover.
Området med äldre arkaiskt material ligger i öster på norra halvan av ön. Gränsen går vid Μαύρη Ράχις (urkalk), Αγ. Ισίδωρος (kornig underkalk), Καταφίδι (kvarts), πάτελλο (kristallisk, skifferartad, troligen dolmitisk kalksten).
Yngre formationer tycks det vara på den del av ön, på vilken de större byarna ligger, och på de två östliga tredjedelarna av öns södra halva (dolomit, skifferlera, yngre kalk) Dock finns det vid sydspetsen på ön vid Διαπόρι Πούντα glimmerskiffer, något som jag inte sällan också påträffat på öns höjder. Vid Turloti fann jag lerskiffer, kanske från paleolitisk tid. Förstenade växt- och djurdelar har man hittills inte funnit på ön. Kanske räknas denna information till de tänkvärda undantagen av geologiska förhållanden på ön som fackfolk borde undersöka.
På Leros finns det flera grottor: I närheten av de större byarna på sluttningen av Merovigli från Μπαεράμι (från det turkiska ordet Beiram som kan jämföras med vår påskfest), vid Vromolithos, vid området Σπήλια (vilket betyder grottor), i vars närhet ligger en havsgrotta kallad Χοχλακοπός (som fått namnet av vågbruset).
I den innersta vrån av den lilla bukten Κρυφός finns en havsgrotta i vilken en sötvattenskälla springer upp under vattenytan.
Vid Kamara är ett berg uppkallat efter grottan Kuphowunos (kanske Κρυφόβουνο [översättarens anmärkning]). I den nordvästligaste delen av ön finns i bergskedjan Kastelli tre grottor: Κεράμοι (betyder enligt författaren på tyska wohl fässer = bra tunnor) och en annan på udden Markellos.
Också på sydligaste delen saknas ej grottor. Det finns sådana vid Temeni och Lepida. Den vid Skinunta är rymlig och används som så många andra av herdarna vid dåligt väder. Den heter Δρακοντόσπιλιο (Ormgrottan enligt författaren men egentligen drakgrottan tror översättaren)