Området som ligger norr om Μεροβίγλι heter Δρυμώνας (ekskog). Den västra delen av Μεροβίγλι kallas Πάτελλο (på grund av sin nyckelliknande form). Ett långt utskjutande kap kallas Κεψάλα (tjockskalle på grund av sin form), En klippfylld sandbank kallas σκρώψες (vildsvin, inte på grund av formen utan för att de små klippblocken ligger runt de större), en sydlig udde med krumt utseende kallas Κατσούνι (kniv formad som en skära).
Två små bukter har fått namn från där rikligt förkommande växter och träd: 1) Σκοινώντα, eller som Οίκονομόπουλος säkert riktigt förmodade, Σκινώντα (från σχίνος vilket är namnet på den vilda Pistacia lentiscus, mastixträdet) och 2) Μερικά (från μυρίκη (Tamarix africana).
Öns sydostkust kan summeras sålunda: Τουρτούρας (onomatopoetiskt syftande på ljudet av bränningar), Βαθειά Λαγκάδα (utdraget sluttningsberg eller stup, högsta topp 341 m) med kapen Λαγκάδα and Μακριά Σκάλα (avlägsen landningsplats). Den västliga utlöparen av Βαθειά Λαγκάδα -berget kallas Τσίγκουρας (yxa på grund av formen). Denna kedja skiljer den smala, böjda dalen vid namn Λέπιδα med öns sydligaste bukt vid Ξερόκαμπος (torrt fält) från de bågformiga krökta randbergen som i söder stupar brant i havet.
De kallas Καταιβατή och har uddarna Μαύπος κάβος (svarta kapet), Καταιβατή och Άγκιστρος (metkrok på grund av sin form).
Öns uppbyggnad och beskaffenhet har jag just beskrivit. Dess kärna är mycket gammal. Den har påverkats på många sätt: via atmosfären, temperaturen, genom odling, genom jordskalv, havets erodering av kustlinjen. Även öns landyta har påverkats av regn och vind under årtusendena i omfattande grad.
Om de geologiska förhållandena finns det så gott som inga förarbeten; bara det korta avsnittet av Ikonomolupos, som innehåller toftiga anteckningar om förekomsten av olika bergarter. W R Paton snuddar vid skillnaden mellan Leros och Kalymnos i geologiskt hänseende. Ikonomopulos påstående att berggrunden på Leros består av hård granit och trachytic hade redan innan jag for till Leros fyllt mig med misstro. Jag samlade på mig ett antal stenar under mina olika vandringar över ön. Av dem förlorade jag en del tillsammans med anteckningar om avstånd, sträckningar och avlagringar under transporten till Tyskland.