på sin höjd av italienska sjömän. Den riktiga grekiska namnbildningen vore Λεριοπούλο (jfr Σαμιοπούλο) vid Samos eller Λερόπουλο (jfr Θασόπουλο). Med hjälp av uppgifter från Sonninis har J B Poirson konstruerat en karta över den grekiska ön, som höll länge.
Den engelske botanikern Sibthorp uppmärksammade under sista tredjedelan av 1700-talet den 1 juni lerioternas idoga verksamhet med att skörda åkrarna.
J B d’Ansse de Villoison har i sina uppsatser beskrivit sina iakttagelser från den grekiska ön under sin resa 1785–1788.1
Ambosius Firmin Didot (Resa 1816–1817) tackar vi för kunskapen om inskriptionen nr 2263 i band 2 av Corpus inscriptionum graecarum.
Kommendör vid det brittiska amiralitetet Sir Thomas Graves är dessutom senare med att berätta om den leriotiska Dionysos. Ikonomopulos var den som med sina skeppsofficerare i detta århundrade grundligt utforskade denna ö. Dessa mäns arbete har vi att tacka för den 1837 fullbordade kartan nr 1666 över Leros och Kalymnos. Också anvisningarna i segelhandboken för engelska flottan Mediterranean Pilot vol IV London 1882 p. 154 s. går till stor del tillbaka på dessa uppgifter.
På den kartan finns förvisso några fel och misstag, nämligen vid benämningen av uddar och andra delar av öns geografi. Men utan det arbete som brittiska amiralitetet nedlagt hade vi överhuvudtaget inte fått en någorlunda överensstämmande kartografisk framställning av Leros.
1. Anales de Voyages. II. Par. 1808.