Rad för rad dokumenterat att κατοικούντες Λεπψ beslutat: αναθείναι (στήλη λιθίνη) είς το Ιεπό(ν) της Παρθέου. Några steg därifrån ligger i strandvattnet vackert huggna stenblock av vit marmor, byggstenar till Artemis gamla tempel, vars grundmurar förmodligen står att finna under och intill det gamla skjulet. Templet stod alltså på Leros direkt vid havet, liksom det berömda Heraion på Samos och Branchidais helgedom vid Miletos samt mindre helgedomar på Ikaros och annorstädes.
Väster därom stötte vi på ϴουλάρια, halvt underjordiskt gravvalv och murar till en liten nedgång. Sannolikt är delar av dessa från forntiden, men under medeltiden fanns det i området kring Παρθένι nybyggare från klostret.
Vårt middagsmål var enkelt efter europeiska förhållanden, men för där rådande förhållanden ovanligt överdådigt, mycket gentilare än jag var van vid från veckolångt uppehåll i byar på andra öar. Förträffliga καρπούζια (vattenmelon) levererades av bondgården. Vännerna hade tagit med inlagda sardiner från byn. Dr Ioannides var arrendatorfamiljens husläkare, som emellanåt hemsöktes av feber. Därför uppbådades allt vad förrådskammaren kunde erbjuda.
På sena eftermiddagen begav vi oss ridande hemmåt. I skenet från den nästan fulla månen, som tidigt hade kommit upp över horisonten slogs jag av bergens skarpa konturer - berg som på Leros mestadels består av skiffer och doilmit. Vid 8-tiden nådde vi hamnbyn.