Den medföljande fullständigt felaktiga kartan över ön (efter Bordone?) visar i söder, där Ιλαρονήσια ska vara, en större ö kallad Lepida. Om detta misstag har jag tidigare utgjutit mig.
Lacroix, Louis: Ilesde la Grèce (=L’Univers. Histoire et Description de tous les peoples XXXVIII) Par. 1853 (1881 Titelauflage) p. 208 b-209a. Fel: Golf “Terraco” på ostsidan av ön och den söta lilla ön Lepida härstammar från den ovan påpekade felkällorna.
Meditarranean Pilot (se ovan).
Tomasso Porcacchi1 kallar ön Lero för Hero (se ovan vid Buonelmonti), beskriver ön som bergig, full av marmor, Lepida är platsen för den gamla staden, öns omkrets är 18 mil, är bördig och har aloeträd! (Allt efter Buondelmonti.)
Ραγκαβής, Ιάκωβος Ρίζος, Τα Ελλενικά ήτοι περιγραφή γεωγραφική, ιστορική, αρχαιολογική καί στατιστική της αρχαίας και νέας ελλάδος του. Γ. Αθήνασι 1854 σελ. 384–388. Den arkeologiska delen är en nästan ordagrann översättning från L Ross (se ovan). Att den största av de obebodda grannöarna i norr heter Λεριλόνι är fel och kommer från Sonnini (se ovan).
Ross, Ludovicus (se ovan): Inscriptiones graecae ineditae IIAthenis 1942, p. 68 ss, och en recenssion av Gottfried Herold av den I Gelehrten Anzeigen, utgiven av Kungliga Bayerska Akademien. XVII. Bd. München 1843. Sp. 238–239.
Av stort värde för kunskapen om Leros historia under medeltiden är de i Johaniterklostret på Patmos förvarade skrivelser från bysantinska kejsare och ämbetsmän som jag fick se på Patmos. De är delvis för det mesta tillgängliga för offentligheten på bekvämaste sätt i VI. Band Acta et diplomata graeca medii aevi sacra et profana collecta. Franc. Mikloish et Jos. Müller. Vindobonae, 1890.
1. L´ Isolepiv famose del mondo. InVevetia 1686. 8°. p.79.