Bland de platser som var civiliserade långt före vår tids början är det inte många som i vår tid i Centraleuropa har fallit lika mycket i glömska som vissa delar av Mindre Asien och öarna i den östra Medelhavsbassängen. Det är de grekiska öarna som lord Byron under sin resa där så lovprisat. Även om Kreta, Thira, Delos, Lesbos, Chios, Samos, Rodos drog uppmärksamheten till sig i vidare kretsar i Europa så var det bara under en kort tid.
När jag på de följande sidorna tar upp en liten ö, vars invånare alltjämt i politiskt hänseende för ett stilla liv, för att ta fram den ur glömskan, så sker det emedan ett eller annat avsnitt också kan komma till användning för elever på våra humanistiska läroanstalter.
Indelningen av denna monografi är lättöverskådlig, två förteckningar, en med grekiska ortsnamn och topografiska namn samt en annan med de viktigaste av beskrivningens ämnen, möjliggör ett lätt användande av texten och kartan.
Ön Leros, en av de sydliga Sporaderna, mitt på ostkusten, 35 km från det gamla Myndos ruiner på Halikarnassos-halvön, är på grund av sina goda hamnar välkänd av sjöfolk och författare av segel-beskrivningar alltifrån den gamla Anonymus stadiasmi maris magni (§273ss) till de medeltida italienska sjökorten och den allra senaste tidens resanden på vetenskapliga uppdrag.